Skönmålade ansökningar.

I debatten rörande de planerade nyetableringarna och produktionsökningarna av fiskodling i Jämtland har det, när frågor ställts, hänvisats till de inlämnade tillståndsansökningarna och därtill bilagd miljökonsekvensbeskrivning. Nu har jag tagit del av två ansökningar nämligen ansökan från Bright Water Fish Sweden Ab för Storsjön och Hushållningssällskapets ansökan för Landösjön. Som jag har förstått så föreligger det ytterligare två ansökningar men med tanke på den kampanj som bedrivits under ett antal år är jag tämligen säker på att de fyra ansökningarna i det närmaste har samma ordalydelse.
Jag är ingen biolog eller limnolog så jag kan inte ha några detaljerade synpunkter på de siffror som redovisas men med tanke på hur man i texten skönmålar konsekvenserna av verksamheten så är jag tämligen säker på att siffrorna friserats betydligt.
I ansökan begränsar man sig till de lokala förhållandena och hur etableringen och eller utökningen kan komma att påverka dessa miljöer. Någon regional eller global hänsyn anser man sig inte behöva väga in. Som ett exempel anser man att beslutsfattaren, för Landösjöns del, inte ska ta hänsyn till andra utsläpp från transporter än de som sker mellan odlingen och E14, en sträcka man angett till 8,2 mil tur och retur.
Transporternas tillryggalagda sträcka utanför de 8,2 milen är ojämförligt längre och utsläppen som en följd därav ojämförligt mycket större. Odlingarnas totala klimatpåverkan är således avsevärd till skillnad mot ordvalet i ansökan som är begränsad.
Vidare påstår man att: ”Varken nuvarande eller planerad utökning av verksamheten har någon negativ påverkan på människors hälsa, miljön eller hushållningen med mark, vatten och andra resurser. Det är snarare så att verksamheten har positiva effekter på miljön, främst genom tillförsel av närsalter till denna mycket näringsfattiga miljö som den reglerade Landösjön utgör”.
Ett påstående som bara har de lokala förhållandena i åtanke när det formuleras.
Bland alla fiskodlingsförespråkare framhåller man de reglerade sjöarna som näringsfattiga och därför mycket lämpliga som mottagare av föroreningar, i form av närsalter, från fiskodlingar. Skillnaden i näringshalt hos de reglerade sjöarna nu och före regleringen anser man sig veta trots att inget mätresultat redovisas från tiden före regleringen. Den skada som vattenkraften i det här avseendet åstadkommit ska man nu, som den räddande ängel man är, rätta till. Jag hävdar som den lekman jag är att detta är struntprat. Man kan inte reglera eller återställa näringshalten i en sjö genom punktutsläpp. Att rättfärdiga ett skadligt ingrepp i naturen genom att hänvisa till en positiv inverkan på ett tidigare begånget missgrepp är bara ett i raden av de uppdiktade argument som framförs i ansökan.
Ett annat påstående i ansökan är: ”Syftet med utökningen av odlingen är att kunna svara mot marknadens ökande efterfrågan och medverka till utvecklingen av vattenbruket i glesbygden.”
Att kalla fiskodling för vattenbruk är inget annat än ett simpelt försök att höja statusen på en tvivelaktig industri. Meningen i övrigt klargör på ett tydligt sätt den egoism och cynism som präglar kraven på fortsatt utbyggnad av fiskodlingsindustrin.
Man slår sig för bröstet och påstår att samråd har hållits med berörda verksamheter och motstående intressen och så följer en lång lista på vad som kan anses vara motstående intressen. I den listan saknar jag en viktig grupp nämligen befolkningen i de fattiga delarna av världen som berövas såväl ett livsviktigt livsmedel som inkomst för att fiskodlingarna i Jämtland, och annorstädes i den rika delen av världen, ska tillgodoses med foder. Jag är säker på att dessa människor inte vill släppa ifrån sig sina naturtillgångar för att tillfredställa en ökad efterfrågan hos en övergödd befolkning.
Det är oanständigt och endast värdigt den värsta psykopat när ett civiliserat land som Sverige använder sig av koloniala metoder för utbyggnad av en i allt väsentligt tvivelaktig industri. 
Det fanns en tid när fiskodlingarna utgjorde en rimlig miljöbelastning och därför kunde ha ett vist berättigande men idag och sedan lång tid tillbaks har fiskodlingsindustrin tillåtits växa ohämmat och därför passerat gränsen för vad som är acceptabelt såväl moraliskt som ekologiskt.
I ansökan från Bright Water Fish Sweden Ab finns på sid. 21 rubriken:
Några synpunkter ur rättslig synvinkel.
Om något av vad som sägs under denna rubrik läggs i den positiva vågskålen vid ställningstagandet till fiskodlingsansökningar över lag så har beslutsfattaren avhänt sig möjligheten att påverka och förändra en negativ utveckling.
Den australiske etikprofessorn Clive Hamilton kritiserar vår tids girighet, övermod och exploatering av såväl människor som natur. Följderna är olyckliga människor och en miljökris som hotar civilisationens framtid.
Mot slutet av 1980-talet passerade vi, enligt Hamilton, den punkt där ekosystemens produktionsförmåga och tjänster (åkermark, fiskbestånd, grundvatten med mera) precis räckte för mänsklighetens behov. 2010 levde vi enligt Hamilton på 1,4 jordklot per år. Hur mycket överkonsumerar vi idag? Vi kan inte fortsätta att underminerar ett ekosystem vi är beroende av.
Fisken i havet är ett av ekosystemet producerat livsmedel vilket vi nu till följd av bl.a. fiskodlingar är på god väg att göra slut på.

Länsstyrelsen har här att, inför beslut, väga den ekonomiska nyttan mot den onaturligt stora skada som redan föreligger och som till icke ringa del kommer att förstärkas om fiskodlingsindustrin tillåts fortsätta att expandera.
Det är ett stort ansvar och jag förutsätter att ett beslut fattas, som gagnar den globala miljön, ekosystemet och freden.